- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
233

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Är du inskrifven här i församlingen? Någon
sorts frejdebevis måste du framvisa.

— Jag tycker det är nog att vara inskrifven i
världens stora bok. Sök i afton bland stjärnorna, kanske
hittas mitt frejdebevis. Magistern kan skrifva: härmed
intygas, att Josua, eller hvad han må heta, är en
människa, som inte är skapad att bära black om foten.
Eller: härmed intygas, att Bredström är en lefvande
varelse, som behöfver äta, för att inte svälta ihjäl. Duger
inte det, så kan magistern skrifva: härmed intygas, att
Pamppuri är min dräng.

Erland Stjernkors fixerade ynglingen och tyckte sig
ha sett honom någon gång förr. Där fanns så mycken
djärfhet, förslagenhet, trots, och dock tillika en så
omisskännelig skymt af någonting godt i den unge tattarens
lifliga drag — ty han kunde ej vara mer än tjugu år
gammal — att Stjernkors beslöt ställa honom på prof.

— Här har du några kopek; gå din väg, och kom
tillbaka i öfvermorgon!

Med dessa ord låtsade han taga några kopparslantar
ur fickan och räcka dem åt tattaren, utan att i brådskan
se därpå, men bland slantarna var en silfverrubel.

— Jag tackar magistern; det räcker jämnt till att
sko bakfoten på en häst; men skall det vara med
silfver-sko, får magistern spika dit ett par rubel til), svarade
tattaren och framräckte silfvermyntet.

— Det är godt, sade Stjernkors; behåll hvad du fått,
och anse det som städsel. När jag bättre lärt känna
dig, vill jag kanhända taga dig på försök i min tjenst.

Josua kysste hans hand och syntes utom sig af
glädje. Men i detsamma tycktes han ihågkomma något,
kastade en spejande blick omkring sig i rummet,
tillfogade sig själf en ljudelig kindpust och sprang därpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free