- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
242

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid dessa ord aflyftade Josua ett ögonblick den

vilda, tofviga svarta peruken och visade därunder ett
vackert, gladlynt, brunlockigt hufvud.

— Nå ja — fortfor han med en grimas — ingen
annan än Matts Kivi kände igen mig. Jag tänkte det
kunde vara glömdt att de skickat mig bort i nöd och
elände, det var väl inte så rart slag i mig; men se nu
ha de skickat mor till skogs att frysa och svälta...

och hon var ända min mor, ser magistern... jag hade
ju ingen annan som brydde sig om mig i hela vida
världen. Hur är det de sjunga: »natur, hvad du är
skön!» ... Nej, så var det inte: »natur, din stämma i
mitt bröst!»... Jag har lärt något vid teatern, jag.
Första natten gick jag och slank häromkring och tänkte
vid mig själf, om det inte vore så godt att bränna ned
hela rucklet öfver dem. Då såg jag ljus i prostens
kammare och klängde mig upp till fönsterrutan, för att
titta om prosten gick igen.

— Aha! Den obegripliga skuggan på fönstret
var du?

— Jag andades på rutan för att se bättre, och då
kände jag magistern alltsedan Åbotiden, när magistern
en julafton satt som en Guds ängel och läste med
fångarne i häktet, och mig gaf magistern en ny katekes,
för det att jag redde mig hjälpligt med innanläsningen
... Och sedan, när jag blef sjuk i häktet, gick magis*

tern alla dagar och såg hur det var med mig och
gaf mig bättre mat än de andra; se, det har magistern
glömt, kan jag tro, men inte har jag glömt det, och nog
vet jag en annan, som för bok öfver denna världenes
fångar...

— Ja, nu minns jag. Men hur kunde jag känna
igen dig, så som du nu spökat ut dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free