- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
260

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själf en annan tid med andra seder, när det hvarken
anses för värdens största ära att dricka sina gäster
under bordet, ej heller för gästens högsta berömmelse
att hamna därsammastädes. Hela detta lustiga väsen
misshagade honom, och i sällskapet på Kallis fann han,
utom flera beskedliga och oskadliga människor, endast
en person, den unga Loa Åkerström, som tycktes förstå
honom och betrakta lifvet med samma allvar som han.
Detta gjorde honom dock ett nöje. Det behöfves stundom
blott en enda droppe sötma i denna världens bitterhet
för att låta oceanens salta vågor svalla som honung mot
hjärtats klippstränder.

Innan den unge prästen ännu blef ense med sin Gud
och sig själf, om han borde uppträda i denna församling
som en ljungande Luther eller som en fridens
Melanch-ton, öppnades sakta tapetdörren vid konung Davids harpa,
och sömngångerskan trädde in.

Denna gång hade Stjernkors mera lugn och äfven
mera tid att betrakta det olyckliga barnet. Flickan var
barhufvad, barfota som förr; men hon bar nu en brun
kofta, som i någon mån skyddade henne mot den skarpa
vinterkölden. Hennes hy var så blek att den skiftade i
blått; hennes lemmar så magra, så späda, att hon mera
liknade en sväfvande hamn än ett mänskligt väsen i
ungdomens skönaste knoppning. Hennes ålder var också
därför omöjlig att gissa; hon kunde lika väl vara tio
som aderton år. Håret var ljust och lingult; ansiktet
ytterst fint och välbildadt, men de öppna, glänsande,
orörliga ögonen gåfvo hela gestalten ett uttryck af
någonting drömlikt hemskt.

Hon gick fram till honom, såsom förut, och lade
sin hand på hans skuldra, utan att den minsta rörelse i
blicken tillkännagaf att hon såg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free