- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
293

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Lukku-Lisa var änka och hade en enda son
vid nämn Kallu, femton år gammal. Kallu hade hunnit
långt för sin ålder: han kunde supa, spela, svära och
slåss med knifvar så bra som någon fullmyndig man.
En dag slogs han med modern; hans vapen var ett
vedträ och hennes ett besman. Segern stannade på
den nyktrare sidan, besmanet gjorde sin sak så
ordentligt, att Kallu stupade med bräckt panna till golfvet

och stod icke upp efter den betan. Lukku-Lisa vardt

blek som ett lärft; länsman kom, men ingenting kunde
bevisas. Kallu skulle begrafvas, och magister
Stjernkors skulle förrätta jordfästningen. Därförinnan gick
han för tredje gången till Ahkola krog, och nu slapp

han in. När han två timmar därefter lämnade krogen,

var Lukku-Lisas trotsiga mod för alltid brutet, krogen
stängdes, ankartapparna öppnades, brännvinet rann ut i
källaren, och Kallus jordfästning blef en mäktig väckelse,
som gick tvärtigenom många hundrade hårda hjärtan i
allt Aulangos land.

Så uppfattade Erland Stjernkors sin pligt som
missionär bland hedningarne. Visserligen är det ett
stort Guds verk att förkunna kristendomen i aflägsna
länder, och lyckliga äro de folk som på denna väg äro
kallade att utbreda Guds rike både inom och utom
deras fädernesland. Men det folk som skickar
missionärer till fjärran hednaländer, innan det ännu gjort
något rätt allvar af kärlekens fria verk för de många
tusen hedningar i deras eget land, hvilka af
kristendomen hafva föga mer än ett förvillande namn; detta
folk liknar en välment man, som ömkade sig öfver den
stora mossen i skogen och gick att utdika den, medan
vattnet stod högt öfver hans egen gård och hans fattiga
grannes närmaste åker. O det skenet, det skenet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov4/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free