Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ser en gammal tunna...
— Hvad? sade Stjernkors, förvånad och häpen
öfver denna nya vision just i det ögonblick han hoppades
hafva afledt sin lärjunges tankar från dessa farliga
svärmerier.
— Ack, jag vet icke, svarade flickan förvirrad. Jag
måste ha drömt det. Jag tyckte mig se en gammal
tunna... det var mycket ostädadt omkring henne...
ett bord låg kullslaget... där voro fyrkantiga röda stenar
och många saker i oordning ... förlåt! Jag skall försöka
att höra på.
Läraren fortsatte, utan att svara henne. Medan han
förgäfves sökte fängsla sin lärjunges uppmärksamhet,
hördes en snäcksläde köra in på gården, och ur den
steg en ung, af frosten rödblommig flicka. Det var Loa
Åkerström.
Ärendet var till mamsell Milenia och gällde att få
låna en nittonhundra väfsked, som tillhörde prästgården
och hvars make ej fanns på många mils omkrets.
Lagmanskan hade ej kunnat anförtro en så viktig kommission
åt någon annan än sin egen dotter, och snäckan spändes
för, klockan sju på morgonen.
Erland Stjernkors var ej en af dem som tro på allt
barnjoller, men hans öfverraskning var icke liten, när
han trädde ut i salen och fann där mamsell Åkerström
i blårandig bomullsklädning med en blå- och hvitrutig
bomullshalsduk, hopfästad med en enkel svart järnbrosch,
som föreställde en dufva.
Ärendet var redan uträttadt, och den vänliga flickan
frågade efter de sjuka barnen.
— Roar det er att hälsa på dem? frågade Stjernkors.
— Jag har länge önskat det, men jag har hört
sägas att ingen främmande fått besöka dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
