- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
303

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sten som kastas i vattnet — så mycken andelig lättja,
andelig högfärd, andelig död och däremot så liten
lifs-värme i de kristliga formerna — så kan jag icke annat
än bedja Herren sända ett stormväder, som uppskakar
vår dyra evangelisk-lutherska kyrka i Finland, ty såsom
det nu är, måste hon långsamt förtvina.

Här och där har jag sett små biåsväder uppstå och
kifvas om människohjärtan. Jag har frågat dem —
pietister, hedbergianer och hvad de må kalla sig — och
alla hafva svarat: si, här är Kristus! eller: nej, han är
här! — Men när jag pröfvat andarne, har det gått med
dem som sagdt är i Matth. 24: 5, Lok. 21: 8 och 17: 21
m. fl. Och dock tror jag på den heliga allmänneliga
kyrkan, de heligas samfund, som vi bekänna i tredje
trosartikeln, ty jag har ock funnit några af hennes
medlemmar i detta land, ändock de gjort så ringa väsen af
sig, att mesta delen ej vetat af dem — men därest vår
statskyrka vidhåller andelösa stadgar och tvång utan
öfvertygelse, då skall det visserligen heta om henne hvad
om alla sådana kyrkor är sagdt i Galat. 4: 9—11.

Jag har också hört några af andra församlingar
tacka sin Gud att de ej äro som Aulangoboarne, och
beklaga mig, som skickats att valla en hjord, där halfva
antalet snarare kunde kallas vargar och varulfvar, än
kristne. Hvad detta angår, vill jag bekänna att jag hyser
bättre förhoppning om Aulangoboarnes uppenbara laster,
än om de andras hvitmenade grifter. Visst är här en
hård kamp att stå ensam bland ett släkte som uppvuxit
i tjockt andeligt mörker; Gud allena kan uppväcka
en sol i denna dödens skugga; jag förmår intet. Men
jag tror att det börjar ljusna. Här visar sig allehanda
tecken till lif, och det vill synas som skulle Herren
vilja begagna redskap dem människor anse alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free