- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
340

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med hans öron och tänkte med hans tankar. Där
uppkom småningom mellan honom och henne detta samma
hemlighetsfulla band, som förr hade förenat Isidor och
Beata, eller Allfrida själf, med hennes aflidna mor. När
Stjernkors var utgången, kände Allfrida alldeles tydligt
om eller när han åter nalkades. Var han glad, var han
sorgsen, uppkom alldeles samma stämning i hennes själ,
utan att hon visste huru och hvarför. Ofta vaknade
ögonblickligen hos Allfrida en tanke, som i samma stund
sysselsatte hennes lärare. Hon delade alldeles
omedvetet hans tankar om andra människor och anade andras
om honom; kände för somliga afsky, för andra
tillgifven-het, utan att kunna förklara hvarför hon kände det. Ja,
detta samband visade sig äfven däri, att när Stjernkors
engång led hårdt af fulslag i högra handens pekfinger,
kände Allfrida i samma finger en olidelig värk.

Allt detta oroade Stjernkors, i stället att göra honom
nöje. Afguderi af hvad slag som helst var för honom
en styggelse, och minst ville han själf vara föremål för
en afgudisk kärlek. Han sökte lösgöra den unga flickans
själ från den boja som band henne; han sökte ingifva
henne den frihet, det själfförtroende, som fattades henne,
och lät henne hundrade gånger förstå, att hon måste
tänka på egen hand, känna på egen hand och söka sitt
stöd hos sin himmelske fader, icke hos en bräcklig och
syndfull människa, som hon själf. Men allt förgäfves.
Allfrida, som fattade allt med så mycken lätthet, kunde
ej fatta en sådan frihet. Hon fortfor att i sin lärare
andas, lefva och hafva sin varelse.

Nu, när de sutto på den gröna bänken bredvid
hvarandra och den bleka mikaelisolen sken på de hvita
korsen och det ena gula löfvet efter det andra flög ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free