Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herdéstafven, därest icke hans godlynta och fridsamma
utseende försonat åskådaren med hans skrämmande
kämpagestalt. Man såg, att honom fattades hvarken
godt hufvud eller god vilja, men allt hade blifvit
för-kväfdt under lifvets törnen. Han liknade en knotig tall,
som förgäfves utsändt sina månggreniga rötter att
proviantera mellan de magra bergsskrefvorna och tycktes
bedjande utsträcka sina hungriga grenar mot solens guld.
Det trollord, som för honom betydde allt — lycka, ära,
lugn, samvetsfrid, dagens bröd och framtidens hopp —
det var ordet: ett godt pastorat. Han hade visserligen
redan ett litet gäll, som gaf honom hundrafemtio eller
tvåhundra tunnor, men var tillika välsignad med åtta
matfriska barn, som, utom maten, behöfde kläder på
kroppen, skor på fötterna och nödtorftig skola i deras
brunluggiga hufvuden. Detta var ock den rätta texten
till Lysanders predikan, som enligt dagens evangelium
borde handla om konungsmannens son. Konungsmannen
hade en son, som var sjuk. Hvilka bekymmer hade man
icke för sina barn! Kanhända hade konungsmannen
många barn: där talas om »allt hans hus». Kanhända
var han fattig och visste ej hvad han skulle företaga
sig med de många barnen. Men då kom tröstaren...
Och i den tonen gick hela predikan. Orre hade
bedt Gud upplysa församlingen »med förstånd och vishet»
i detta viktiga förehafvande. Lysander ställde sin sak
»i Guds och barmhärtiga människors händer». Det var
ett komplett tiggeri, sådant man tyvärr ej så sällan får
höra vid dylika tillfällen. Där saknades icke ens den
gnällande tonen. Stjernkors hade rodnat af blygsel, när
han från sin bänk i koret hörde Orre predika, men när
han hörde Lysander, stego svettpärlorna på hans panna.
•23. — Noveller. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
