- Project Runeberg -  Noveller. Band 4 /
355

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mina pojkar kosta i skolan? Och tror magistern att en
enda af mina gamla skolböcker duger åt dem? Nej, nytt
skall det vara, och så skola flickorna lära sig spela
fortepiano för att bli gifta, och så skall adjunkten, som
förr hade hundra riksdaler om året, nu få trehundra
rubel. Det där »faller icke till», ser magistern, utan att
man gör sig litet besvär...

Att öfvertyga den omtänksamme husfadern om något
annat, hade varit en förspilld möda. Det enda Stjernkors
lyckades utverka, var att kyrkoherden Lysander ej reste
omkring i socknen för att uppköpa grisar, likasom prosten
Orre rest omkring för att uppköpa får.

Nästföljande söndag predikade Idegran prof.
Kuram-gerens, som numera kände sin kapell an, var så mycket
mera nyfiken att höra hvilka lockbeten denne den
slugaste och samvetslösaste af de tre medtäflarne skulle
utlägga för sin församling, som ett besynnerligt öde
förelagt honom, procentaren, det fruktansvärda evangeliet
om konungens räkenskap. Men pastor Idegran bestod
profvet. Hans värdaste kristne fingo höra en mycket
vacker predikan. Han utlade texten högst ordentligt
och utan att väja för de svärdsuddar, som i hvarje ord
tycktes hota att genomstinga hans eget samvete. Han
glömde ingalunda den moraliska tillämpningen — huru
vi alla behöfva fördragsamhet för våra små svagheter
och brister och därför böra hafva öfverseende med
andras fel, och så vidare. Om sig själf talade han icke
ett enda ord.

Allt detta var väl beräknadt. Idegrans ovänner hade
ingenting att förebrå honom; hans vänner voro förtjuste
i den utomordentliga, en själasörjare värdiga
anspråkslöshet, hvarmed han, i så bjärt motsats till sina
föregångare, tycktes alldeles glömma sig själf, för att endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:40:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnov4/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free