Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorsvalet i Aulango ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre att en kvarnsten vore bunden vid hans hals och
han sänktes ned uti hafvets djup.
— Jag har ej vårdat Ödmarks barn sämre än
många andra vårda sina egna barn. Kantänka! Det
var icke därom jag ville tala. Ödmark dog, barnen
skulle snart följa sin far — de hade ju spetälskan!
Idegran skulle förestå pastoratet, vi två skulle uppgöra
husets affärer, och allt skulle gå under klubban. Det
gick efter noter; men då kom ni... Allfrida hade drömt
något om att ni skulle komma. Jag hatade, jag
fruktade er från första stunden, och jag gjorde rätt däri, ty
ni begynte snart se mer än ni borde se. O — tilläde
hon mellan tänderna — det var allt så väl förberedt, vi
hade så skickligt beräknat allt... Ja, ni ser att jag är
uppriktig nu, och om jag kunde mura er lefvande in i
en brunn.. • men det är detsamma ... Jag beslöt att
skicka bort barnen .,.
— Var det nu er afsikt att döda dem?
— Jag svär...
— Ingen mened!
— Ni har själf sagt det: hvarför skulle jag döda
dem, när jag ej behöfde annat än låta dem dö?
Hvarför skulle jag fläcka mina händer med blod, när jag
med godt samvete kunde vänta tilldess vår Herre tog
dem? Ni upptäckte barnen, jag kunde med skäl frukta
att ni skulle upptäcka mer, och jag drog mig undan.
Jag blef rånad och bedragen af en listig tjuf; han
röfvade min egendom, som jag ärligt sparat ihop af det
som Ödmark skulle ha slösat bort. Man berättade mig
att Idegran skulle få pastoratet; han är en mäktig man,
jag ansåg mig trygg, men stämdes för rätta af den
eländige Rågberg. Nu brast mitt långa tålamod: jag
25. — Noveller. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
