Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Storm i skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STORM I SKÄRGÅRDEN 11
Grundet låg endast hundra famnar frän stranden.
De två männen voro redan i båten och ansträngde sina
seniga armar för att roende uppnå vraket.
Efter en timmes hårdt arbete återvände de med en
laddning af sex skeppsbrutne till det smala sund, som
förde till en för vindarna skyddad båthamn vid Tofön.
Tre af skonertens besättning hade funnit sin graf i
vågorna.
De öfverlefvande fördes utmattade och med drypande
kläder till fiskarestugan, värmdes och torkades vid en
sprakande brasa samt undfägnades med hvad det fattiga
huset förmådde: bröd, strömming och kokta rofvor. Tre
bland dem voro väderbitne sjömän, talande endast tyska,
och det befanns att deras kapten hade gått till bottnen.
De tre öfrige hade varit passagerare ombord på det
förolyckade fartyget. En talade svenska; två sökte för-
gäfves göra sig förstådda med en blandning af polska,
ryska och tyska. Fartyget hade varit destineradt från
Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och
sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och
drifvit på de öfverallt i denna farliga skärgård lurande
grunden, som dessutom vid tiden för vår berättelse voro
ganska ofullständigt eller alldeles icke utprickade.
Sjömän äro sig like öfverallt och i alla tider: deras
lif är en gungande våg. När de tre Rigamatroserne åter
befunno sig torra och mätta i den varma stugan, sträckte
de ut sina trötta lemmar på halmbäddarna och slumrade
sorglöst till nya öden, utan vidare tanke på dagens
skeppsbrott eller den föregående nattens ansträngningar.
Medan Toföfolket sålunda på bästa möjliga sätt vi-
sade sin gästfrihet mot de skeppsbrutne, hade värden i
huset, Nils Åndersson, med sin förut nämnde notkarl
Simon begifvit sig ut till stranden till det mera inbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
