Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om tiden för denna berättelse och om den brune mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 UNGDOMSDRÖMMAR
af skugga. Efter hand, när ljuset stiger högre, upptäcker
man hyddor i dessa dalar och skördar på dessa slätter;
man förnimmer, att bakom konungarne rör sig ett folk,
och icke blott ett folk söm skickar sina ständer till
riksdagarna och sina härar till slagfälten, utan ett folk
af millioner lefvande varelser, alla begåfvade med mänsk-
liga hjärtan, lidelser, sorger och fröjder, alla fordrande
sin rätt att lefva och, såvidt på dem beror, lefva lyckliga.
Den tid, hvarom vi nu tala, var just en sådan tid, när
individerne började träda fram ur massan, när ett ofantligt
djup öppnade sig under konungar, adel och präster, som
ditintills varit allt; kort sagdt, när Carl IX och Gustaf II
Adolf - faderns tanke och sonens handling - begynte
införa i Sverige och Finland det moderna samhället. Vi
skola icke mäta denna ofullkomliga början med vår tids
måttstock; vi skola icke förvåna oss, om vi där ännu
finna ett groft stycke medeltid. Medborgaren stod ännu
skymd af ståndets taleman, och friheten murade privile-
gier som sitt bröstvärn. Hvilka strider utåt och inåt!
Hvilken ständig och blodig kamp mellan det sönder-
fallande gamla och det framstormande nya!
Hela sextonde seklet var blott en förgård till det
sjuttonde. Starka ljusblinkar omväxlade med ett tjockt
mörker. Och dessa skuggor tätnade ända till natt vid
första början af Gustaf II Adolfs regering. Riket dignade
under bördan af tre krig, och massan af folket, som bar
denna börda, prejades af fogdarne, misshandlades af
adelsherrarne, blödde och svalt, men bidde sin tid. Med
hvarje ny konung på tronen väntades bättre dagar, och
huru ofta svek icke detta hopp! Men när Gustaf II
Adolf uppträdde, sjutton år gammal, lika fager och mild
som han var kraftig och hugstor, då vaknade åter den
nya väntan såsom aldrig förut, då vändes mot honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
