- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:37

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STJÄRNTYDAREN 37


Utan att vända sig om eller invänta en fråga, yttrade
hon kärft till de inträdande:
- Kom igen i morgon; mäster Sigfrid har icke tid.
- Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som
önska få tala med honom, och det nu strax! yttrade
kvartermästaren pä sitt vanliga framfusiga sätt.
Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga
de nykomne med en blick, och upprepade:
- Jag säger eder, att han icke har tid. Gån er
väg, han är icke hemma.
Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom
kvartermästaren att sänka rösten och mera höfligt till-
kännagifva, att en lärd doktor från Tyskland önskade
rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker af vikt.
Nu vände kvinnan sig om, betraktade främlingarne
med ett par kloka, forskande ögon och svarade blidare,
att hennes man velat begagna den stjärnklara aftonen
för att akta på himlens tecken och nu befann sig ute
på fältet. Hon ville icke bedja dem invänta hans åter-
komst, emedan han ofta brukade dröja därute till långt
in på natten.
Pater Padilla lät säga genom sin tolk, att också han
vore något bevandrad i stjärnkunskapen och vore lycklig
att få rådfråga en så ryktbar vetenskapsman som mäster
Sigfrid just under öppen himmel.
Dessa ord förfelade icke sin verkan på kvinnan,
som med en märkbar tonvikt uttalat ordet min man och
i all sin fattigdom kände sig stolt däröfver. Hon tände
en lykta, bad främlingarne följa sig och vägledde dem
ut genom gården till den fria och öppna höjden invid
ruinerna. Oktoberhimlen, rensad af stormen, var nu
fullkomligt klar, djupblå och hög i stjärnornas tindrande
sken, luften mild och månen ännu icke uppgången öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free