Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40 UNGDOMSDRÖMMAR
- Si Guds skrift på himmelen! Ho är jag, Herre,
att jag vill utrannsaka din hemlighet eller mäta ditt mått?
Hvar var jag, när morgonstjärnorna alla sjöngo ditt lof?
Herre Gud, du är en konung, herrligt beprydd, ljus är
din klädnad, helighet är din bonings prydnad. Du talar
och kallar världen, du skrifver din skrift på himmelen
från det ena solhvarfvet till det andra. Men de höra
icke din röst, Herre, de förstå icke din hand, som skrifver
i stjärnorna. Ofta hafver du näpst dem: hvad hafver
det hulpit? Bättra dig, mitt folk, förrän din Guds an-
sikte vänder sig bort från dig och du stöter din fot
mot de mörka berg!
Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina fromma
händer och stod en stund försjunken i bön. Sedan
återtog han sitt afbrutna tal om kometer och irrbloss
på samma punkt där han slutat.
- Till det tredje - fortfor han - medan denna
meteoriska eld håller på att brinna och han hvar dag
med hela himmelens omlopp blifver ryckt omkring jorden
och vädret, församlar och drager han till sig af vädret
de naturliga fuktigheter, som dit uppstigne äro och
skulle tjena till regn och dagg, och förtärer dem och
upptänder vädret med hetta. Däraf följer då stor torka
och hetta, som säden och allehanda växter skadelig är.
Thy måste däraf följa oår, hunger och dyr tid. Så
följer vidare däraf, att kometernas vapores, endels af
sin egen materie förgiftige, endels af jordens eget förgift,
som hon af den första förbannelsen ärft hafver, och
som äfven af sig föder skadeliga djur och ohyra, för-
gifva hela luften med sig, likasom en liten droppe för-
gift, gjuten i en hel åm vin, förgifver det alltigenom.
Hvarför allehanda lefvande djur, som igenom vädret
uppehålla sitt lif, att de det draga till sig och andas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
