Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46 UNGDOMSDRÖMMAR
- Nej, nej, tala icke därom; det är för sent, jag
vill icke tänka därpå! utropade den gamle forskaren,
upprörd vid dessa utsikter, som stodo i en så bjärt
motsats till hans nuvarande fattigdom och till dessa brist-
fälliga, för det mesta själfgjorda trianglar, cirklar och
kikare, som utgjorde hela hans vetenskapliga arsenal.
Det är möjligt och icke för sent, yttrade främ-
lingen med tonvikt på hvarje ord. - Jag vet en furste
som kan bjuda dig allt detta och som i ersättning endast
begär din tacksamhet och några obetydliga tjenster, som
du lätt kan göra honom med ditt inflytande här i
landet.
- 0, mina stjärnor! Mina kära stjärnor! utropade
mäster Sigfrid, som endast fäste sig vid de första orden.
- Vet du väl, främling, att man ock har förbjudit mig
att tyda himmelens tecken? Jag har så många veder-
sakare. De uttolka illvilligt mina prognostica, de vilja
förmena mig att läsa Guds skrift på himmelen. Ja, du
förnimmer det nog, jag är fattig och öfvergifven; i hem-
lighet måste jag såsom en brottsling stafva uti naturens
stora bok och förtiga så mycket, som dock bränner uppå
mitt hjärta. Ingen tror mig! För hvad har jag lefvat?
Hvad kunde jag icke läsa i rymderna med en god flan-
drisk tub, och du ser: jag har knappt ett rör, en kompass,
en sextant, som duger till något. Där på höjden har
jag själf inslagit en stång för att utmärka meridianen.
Hvilket elände, icke sant? Och du säger... du säger...
- Jag säger.., började åter främlingen, men han
afbröts af hustru Annas röst utanför dörren:
- Hvad båtar det människan, om hon vunne hela
världen och toge skada till sin själ?
- Hvad vill du, kvinna? sade den gamle mannen,
misslynt öppnande dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
