Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Om en solstråle i hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Om en soistråle i hösten.
Efter en genomvakad natt i det högsta sällskap man
på jorden kan äga, nämligen stjärnorna, sof mäster
Sigfrid följande morgon ännu klockan åtta. Hans trogna
hustru, som vakat med honom, hade dock redan hunnit
sopa stugan, fodra deras enda ko och ställa grytan på
elden för frukosten, när hon öfverraskades af ett oväntadt
besök. En grant utstyrd herretjenare frågade om hög-
vördige pastorn kunde mottaga några resande, som ville
besöka honom. Hustru Anna gissade af tjenarens dräkt,
att man icke kunde afvisa sådana resande, och bad dem
träda in, medan hon väckte sin man i sofkammaren.
Strax därpä öppnades dörren för en ung fröken, åtföljd
af en officer och en liten halfvuxen tjenarinna. Den
unge krigaren föreställde för husets värdinna Kerstin
Fleming, hoifröken hos hertiginnan af Östergötland, samt
sig själf som ryttmästaren Silfversparre vid Nerikes
dragoner. De befunno sig här på genomresa till Svidja
gård och ville icke lämna Ekenäs utan att betyga sin
aktning för dess berömde kyrkoherde. Den unga fröken
tillade förbindligt, att hon och hennes mor förut haft
äran göra mäster Sigfrids bekantskap i Stockholm, men
hennes mor var nu trött efter en svår sjöresa och nöd-
gades söka någon hvila i deras bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
