Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Om en solstråle i hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM EN SOLSTRÅLE I HÖSTEN 51
svarade jag, konung Johan hade fört med sig från England
en skön marmorstod, som för många år sedan blifvit
funnen i Rom och var från de gamle hedningar. Ändock
nu denna bild är evigt ung, så vill jag icke vara den
lik, utan hellre blomstra min korta tid som gräset på
marken och sedan förgås. Då vardt ni vred på mig,
eder panna mörknade, och ni växte så hög som ett åsk-
moln på himmelen, men jag vaknade. Tyd mig nu
denna drömmen, käre mästare!
Mäster Sigfrid liknade vid dessa ord själf en dröm.
mare. Han tänkte på sin ungdoms ärelystna förhopp-
ningar: också han hade tänkt sig en framtid af ljus och
ära; hans första framgångar hade gifvit honom mod att
bryta sig väg genom alla hinder till höjden af sin tids
vetenskap. Det hade funnits ögonblick, när han kände
sig stolt och rik såsom en konung öfver oändliga rymder
och skådat ned på de okunniges mängd såsom på ett
bugande folk. Nu var han fattig, gammal och beröfvad
de hjälpmedel som han behöfde för sina forskningar.
Han kände sig såsom en tiggare på en konungs tron,
och hans enda, hans trogna undersåte var en kvinna,
fattig och förgäten såsom han själf. Men då kom i går
afton en okänd, som förespeglade honom uppnåendet af
hans hemliga längtans mål, och nu kom ett skämtande
barn att säga honom detsamma i sina nyckfulla drömmar.
Hvad skulle han tänka? Var det en frestelse? Eller
var det ett förebud till nya och lysande framgångar?
Han besinnade sig några ögonblick och svarade:
- De drömmar som något betyda hafva gemenligen
det i sitt följe, som motsatsen är, det ni ock se kan för
edra ögon, min nådiga fröken. Dock vill jag intet för-
tiga, att ju Gud understundom sänder oss liknelser till
det som i framtiden ske skall, såsom konung Faraos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
