Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FARLIGA PUNKTEN PÅ FIRMAMENTET 63
ryttarnes orörliga leder. Konungens för alla synliga
gestalt på den kulle vid stranden, från hvilken han
mönstrat truppen, öfvergöts med purpur, och hans blick
glänste. Han hade kommit från fiendeland och kände
sig åter omgifven af en natur som han förstod och ett
folk som älskade honom. Ett skimmer af välbehag flög
öfver hans ungdomliga, manliga drag. Krigaren och
konungen var tjuguett år gammal; han hade ännu icke
hårdnat för mildare intryck, ja, han lefde icke nog länge
för att någonsin hårdna. Men han var dock i hvarje
tum en konung; han slösade icke med ord. Stum slöt
han sina tankar inom sitt unga bröst, gaf ett tecken att
mönstringen var slut och återvände till gården.
Bland de många åskådarne vid stranden befann sig
äfven fröken Kerstin Fleming med sin tärna Maju, okänd
och obemärkt. När återskenet från aftonhimmelen ka-
stade sin glans öfver den kunglige hjälten, syntes samma
sken än högre färga den unga frökens kinder. Hon
hörde folkets beundrande utrop, hon såg sin lilla Maju
klappa händerna af förtjusning, men hon förblef stum
som den hjälte, mot hvilken allas blickar riktades. Tank-
full återvände hon med de öfriga till gården och inne-
slöt sig med sin moder i fogdens enskilda rum, dit de
resande dragit sig undan för att lämna plats för konun-
gens svit.
Deras närvaro blef dock icke länge obemärkt, och
snart medförde Henrik Fleming det budskap, att konun-
gen önskade se dem vid aftonmåltiden, som serverades
klockan sju. Endast några få af det högre befälet hade
blifvit anbefallde att deltaga däri, och konungen sade
sig hoppas, att fru Anna ville ursäkta anrättningarnas
enkelhet med en krigares vanor och resans brådska,
hvilket dock icke hindrade att ju en gödkalf och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
