Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. En natt och en morgon på Kymmenegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78 UNGDOMSDRÖMMAR
vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty, säger
sjunde versen:
Jagh vill bliffva i ensamheett,
Min sorgh vill jagh alen beklaga
Och fly all jungfruss kiärlighet,
Efter jagh them eij kan behaga.
Men hvad båtar
Thet tigh att tu migh såledess har
Förtagit all min lust och glädie?
Han hoppas hon vill besinna, huru alla skola prisa
hennes mildhet, men hårdeligen straffa hennes obevek-
lighet, hvarefter han slutar med tionde versen:
Fugelen uppå grönan qviste,
Djuren uti marcken villa
Skulle, hvar de min sorgh viste,
Migh hiälpa tårar att förspilla.
Echo mitt rop
Förmehrar medh sitt ljudh en stor hop
Emellan tässa bärgh och dalar.
Finis.
Fru Anna var icke så obekant med den tidens
kärleksvisor, att hon just kunde taga all denna ömma
klagan för allvar. Men om hon ännu kunnat betvifla
hvem den grymma var, öfver hvilkens hårdhet diktaren
så varmt beklagade sig, skingrades alla tvifvel, när hon
stafvade tillsamman de tio versernas särskildt utmärkta
begynnelsebokstäfver och till sin häpnad fann dem bilda:
CHRISTINA F.
- Kerstin har rätt, sade fru Anna till sig själf.
- Hon bör icke återse honom.
Därpå gömde hon omsorgsfullt den kungliga kärleks-
dikten bland sina familjepapper, hvarifrån den sedan
kommit i afskrift till eftervärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
