Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Helsingfors landtdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELSINGFORS LANDTDAG 85
ville aldrig låta förleda sig från sin trohet mot konung
och fädernesland, utan manligen stå mot konung Sigis-
mund, som velat återinföra det påfviska afguderiet; de
ville icke tillstädja upproriska patenters kringspridande,
och hvar icke Sigismund låter beveka sig till en billig
fred, ville de mot honom våga lif, lefverne, välfärd och
förmåga. Ständerna önska af Gud framgång till det
fredsmöte som nu med ryssen begynt, men vore han så
förhärdad i sitt fientliga uppsåt, att han inga skäliga
fridsmedel ingå ville, så lofva de efter yttersta förmåga
stå äfven honom emot och därtill hafva blod och för-
mögenhet osparade. De tacka konungen för den nya
skjutsfärdsordningen, som de finna nyttig, om han efter-
följes, och bedja kunglig majestät pålägga ståthållare och
befallningsmän att hålla undersåtarne vid lag och rätt.
Slutligen åtogo sig ständerna en dryg krigsgärd, och om
alla dessa sina beslut skrefvo »de i Helsingfors försam-
lade Sveriges rikes råd och landtständer i storfursten-
dömet Finland» ett långt bref till samtlige Sveriges rikes
ständer. De hade här vid gränsen i mannaminne varit
hårdt betungade af krig, gärder och borgläger; hade icke
ens under freden kunnat sitta trygge i sina hus, men
ville dock, ehuru årsväxten sist varit ganska svag, nu
efter råd och lägenhet bistå sin konung, tackande honom,
som därmed låter sig nöja. Och ehuru de ingalunda
betvifla de gode herrars och svenske mäns beredvillighet
att utgöra en lika hjälp och komma dem till undsättning,
ville de dock påminna dem om det trogna bistånd, som
Finlands folk dem alltid gjort hafver och ännu härefter
gärna göra vill af all sin förmåga, med den förtröstan,
att så länge alle förblifva enige, behöfva de icke frukta
för någon fiende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
