- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:96

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

96 UNGDOMSDRÖMMAR

Hvartill den gamle svarade: tre gånger har Herren byggt
min stuga af intet, och i femtio är har han gifvit mig
skördar af ljungfält. Hvarför skulle icke Han, som är
starkare än alla konungar, än vidare sända oss hjälp i
den rätta stunden?
Vid dessa ord upprycktes dörren och sju beväpnade
män, betäckte med snö, stöflade in i stugan. De för-
klarade sig vara konungens folk och fordrade fri för-
täring, härberge för natten och hästar på morgonen för
sin vidare fortkomst. Suckande framsökte hustrun
gårdens knappa matförråd och anrättade utan gensägelse
ett kvällsmål för de objudne gästerne. När desse ätit
sig mätte, ville de hafva öl, och öl fanns icke, hvarefter
de utforo i skymford och med egenhandsrätt undersökte
skåp och källare. Allt detta hade gårdsfclket tåligt för.
dragit, men när två af gästerne ytterligare tilläto sig ett
groft skämt med gårdens döttrar, svek Josefs tålamod
och hans seniga knytnäfve sträckte dessa två vålds-
verkare till golfvet. Nu blef den fredliga stugan skåde-
platsen för ett af de våldsamma och stundom blodiga
uppträden, som då voro alltför vanliga, när ett tålmodigt
folk uppreste sig mot ett laglöst godtycke. Josef hade,
efter en hård strid, blifvit öfvermannad, slagen och
bunden, hans gamle fader hade förgäfves sökt att med
darrande hand spänna den länge förrostade bågen; hustrun
hade beväpnat sig med en såstång och försvarade med
en björninnas raseri sina döttrar, som sökt sin tillflykt
i ett hörn af stugan. Ingen hjälpare fanns att anlita;
hvar skulle han sökas på en mils afstånd i yrväder och
vintermörker? När då kvinnan såg sin man bunden,
svärfadern maktlös och döttrarna värnlösa mot öfver-
våldet, brast hennes förtröstan i detta förtviflade ögon-
blick, och hon utropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free