Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. En sammansvärjning.
Kvarlefvan af konung Sigismunds slagna parti i
Finland hade fällt modet vid underrättelsen om
Helsingfors landtdag. Alla adelsmän som hade något att
förlora drogo sig mer och mer tillbaka från de få
halsstarrige som ännu djärfdes stämpla till den afsatte
konungens förmån, och desse få voro till största delen
endast förtviflade spelare vid lyckans raffelbord,
äfventyrare beredde att våga allt, emedan de redan bortspelat
allt, folk af den art, som revolutioner och inbördes krig
alltid kasta som strandvrak på framtidens kuster. Men
det fanns här och där ett sällsynt undantag.
På Kurjala gård i Lampis socken af Tavastland
bodde den tappre Ivar Tavasts änka, Karin Stensdotter
Fincke, en af dessa kvinnor som kunna älska utan
gräns och hata utan försoning. Under den första och
skönare hälften af sitt lif hade hon offrat allt för sin
kärlek till en riddare utan fruktan och tadel; den
senare dystra och ensliga hälften af detta lif egnade
hon åt den dyra pligten att upprätta hans ära. En
dag i Februari detta samma år 1616 kallade hon till
sig yngre sonen, den ljuslockige Bengt, på hvars blida
och fagra anlete hon läste hela det lyckliga minnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
