- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:110

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En sammansvärjning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

110 UNGDOMSDRÖMMAR

som prinsar i en bagarebod. Därför skola vi damma
till om fem eller sex veckor, när vi blifvit i ordning,
och så skall polacken sopa rent hus. Men - tillade
han blinkande - om den saken bli vi två med polacken.
Han skall så lagom husera med oss, så sant jag heter
Ivar Bertilsson. Och därmed basta.
- Förrän vi våga vår hals, måste vi först hafva
penningar och mycket penningar; annars går det inte ur
fläcken, genmälde en f. d. fogde, som den nuvarande
styrelsen afsatt för underslef, men icke hängt, som han
väl förtjenat.
Efter att hafva växlat några ord med den brune,
förklarade kvartermästaren, att penningar skulle fås som
gräs, så snart leken vore i gång. Fogden vidhöll dock
envist sin fordran och fick andra med sig. En häftig
ordväxling uppstod, alla skreko om hvarandra; ingen
kunde förmås att höra skäl för en motsatt mening.
Kvartermästarens grofva näfve hade gång efter gång
förgäfves dunkat mot ekbordet, då han kände någon
rycka sig i kappan, och bakom honom stod en välbekant
plirande och grinande figur, den i Helsingfors drunknade
Sam, hvars bedröfliga ändalykt kvartermästaren, för att
säga sanningen, förnummit med mera nöje än saknad.
- Hvad nu, din slyngel? Ligger du icke på sjö-
bottnen? Det var skada; du skulle hafva blifvit en god
mat för girsarna.
Sam berättade med ett själfbelåtct grin, huru lustigt
han narrat sina förföljare på Vanda bro och klättrat i
säkerhet under brohvalfvet, sedan han afkastat sin tröja
och låtit henne föreställa hans person i forsen. Nu -
tillade han med ett elakt löje - hade han likväl något
annat att berätta. En skvadron af Hans Muncks ryttare
hade i dag rastat i Tavastehus. Sam hade legat gömd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free