Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gamla och den nya tron i kamp om människohjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114 UNGDOMSDRÖMMAR
För min del, vördige fader - svarade kri-
garen otåligt - afsäger jag mig allt martyrskap, såsom
därtill fullkomligt ovärdig, och afstår gärna denna ära
åt er, på det att de rättrogne efter några hundra år må
kunna sälja edra heliga ben för femtio mark knotan
och därmed bota gikt eller tandvärk. Jag är nöjd om
jag här på jorden får äta mig skäligen mätt, åtminstone
en gång om dagen, och sedan genom edra och hel-
gonens förböner får blifva stallmästare åt Sankt Petrus
i paradiset, ty det ser icke ut som om jag finge
mycken fröjd af en sådan tjenst i denna världen. Jag
tänker vi nu taga vår Matts ur skolan. Men vill ni för-
söka på egen hand, så önskar jag eder all den för-
nöjelse ni kan förvänta af en snara om halsen. Ni
har ju redan lärt eder finska. Hvartill behöfver ni
numera tolk?
- Ännu återstår ett sista försök i Åbo, min son!
- Är ni galen? I Åbo? Vet ni icke att konun-
gen... jag menar hertig Gustaf Adolf... själf är där?
- Just därför, min son!
- Hör nu på, pater, jag har sagt eder engång
förut, att ni måste taga reson. Jag har gått in på
att smyga mig som en hund kring landet för eder och
Sigismundus, men tänker ni på något rackeri mot den
beskedlige unge karlen Gustavus Adolphus Rex, som
de fåkunnige kalla honom, så säger jag upp kontraktet.
Fy tusan, är det nu så långt kommet med vår allena
saliggörande kyrka?
- Talar du nu åter, min son, lik en fåvitsk man,
som är rädd för sin egen skugga? Där man minst
skall söka oss, det är just vid ingången till lejonens
kula. Jag öfverlämnar den unge mannen Gustavus åt
himmelens dom och aktar allenast nödigt att tala några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
