Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Herr Evert Carlssons begrafning i Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR EVERT CARLSSONS BEGRAFNING 135
Efter ni frågar mig på ära och samvete, så skall jag
svara eder, att människors måttstock är en annan än
Guds. Det är skrifvet, att Gud kan hemsöka fädernes
missgärning på barnen intill tredje och fjärde led. Men
detta hör till hans världsregemente, som icke vi kunna
utrannsaka. Oss har han gifvit den lag, att vi ock skola
älska våra ovänner; långt mindre skola vi tillräkna söner
hvad deras fäder brutit. Gack, unge junker, och tjena
med godt samvete den nye konungen! Han är en rätt-
skaffens ung herre och menar väl med landet; det säger
en som tjenat hans faders fiender och som sett sin gård
brännas af den förre konungens folk.
– Jag tackar eder, svarade ynglingen och tryckte
hans hand. – Ni vet mitt namn; så säg mig ock ert!
– Edert namn går som guldmynt i landet, men
mitt är en fattig kopparslant, som endast tiggaren bugar
sig för. För vår Herre är det nog allt lika. Stefan är
mitt namn, och mitt nybygge heter Ahtiala. Har ni sett
den nye konungen?
– Aldrig.
– Då kan ni i dag få se hans blida anlete. Det
sägs att han själf varit med på Kankas vid herr Everts
likbegängelse, och nu tänker jag han kommer till kyrkan,
när de nedlägga den döde i koret. Men vill ni, så gå
vi förut in i kyrkan, efter vi där kunna se bättre. Jag
känner kyrkoväktaren; han skall släppa oss in.
Unge herr Bengt följde villigt gamle Stefan, och de
insläpptes genom en sidodörr. Ehuru det var full dager,
brunno vaxljus på högaltaret, hvars omhägnad, likasom
pelarne, var klädd med sorgflor. Alltid skumt under
hvalfven, äfven i det klaraste solsken, mottog det äre-
vördiga templet endast en sparsam dager igenom de små
fönstren, där man ännu såg en och annan glasmålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
