- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:147

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. När konungen var sin faders son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NÄR KONUNGEN VAR SIN FADERS SON 147

junker, de där främmande fångarne, som arbeta vid
slottsmuren för att iståndsätta skadorna efter branden
för två är sedan? Hvad må det vara för folk?
- Jag har hört sägas, att här skola finnas polske
krigsfångar, tagne i Liffland.
- Ja, det torde väl vara sådane. På hvad månde
desse fattige fångar förtrösta här i främmande land?
- På att utväxlas, när det blir fred.
- Men innan det blir fred, skall hälften af dem
blifva död i det främmande landet. Si, så litet hjälper
det att förtrösta på jordiska ting. Men förtrösta på det
som bättre är, så står rättvisan hart invid dörren, när
ni tänker det minst.
Vid dessa ord närmade sig en adjutant till Bengt
Ivarsson med befallning att återvända till ståthållaren,
som hade något att säga honom. Ynglingen gick, och
gamle Stefan stannade kvar för att betrakta de främmande
fångarne. Om en stund kom Bengt tillbaka med gladare
uppsyn.
- Nå, hvad sade jag? yttrade gamle Stefan småleende.
- Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida.
- Ståthållaren räknar släktskap med oss genom min
moder och säger sig hafva stillat konungens vrede. Jag
får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar
tror han förvisst att jag får tjena vid adelsfanan.
- Ja, det trodde jag om vår unge herre och
konung. Han är hastig till mods som hela sin släkt,
men han ångrar sig snart, och då är han blid som sol-
sken. Gud vare lofvad för sådane furstar. Nu skall
rätt råda och orätt vika. Men i allting skole vi hafva
vår tröst till Herren allena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free