Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En midsommardag vid Trollböle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN MIDSOMMARDAG VID TROLLBÖLE 151
heten. Hvar skulle hon sjunga, om icke här? När
skulle hon sjunga, om icke nu? Men den djupa sången
födes endast af längtan, och till hvad skulle hon längta
nu, just nu, vid midsommartid, vid skogens bröllop,
där hon var brudtärna? Därför sjöng hon i början
ystert och lekfullt:
Och jungfrun hon gick sig i berger och mo.
Hillevo, hallevo!
Nu hafver jag mistat min silkelesko.
Hallevo, melido!
Hvem kunde det tro?
Nu går jag så barfot som kalfvar och ko.
Sio!
Och skogsrå hon traskar i hasselemo
Hillevo, hallevo!
Och hafver du hittat min silkelesko?
Hallevo, melido!
Jo, det skall man tro;
sexhundra små trollbarn ha fått den till ho.
Sio!
Medan hon sjöng, steg hon upp på höjden, för att
se om icke brudtåget redan var synligt på vägen från
staden. Ingen syntes, hon kände sig ensam, berget och
skogen voro hennes ende förtrogne. Hon nedsteg först
till insjöarna, sedan till ån, gick med sina bara fötter i
vattnet och hade sitt nöje att se den klara strömmen
sorla mot kiselstenarna. Därpå band hon en krans af
neckrosblad, virade den kring sitt mörka hår och speglade
sig i vattnet. Ensamheten, kransen och det väntade
brudtåget ledde hennes tankar till den dag när
hon själf skulle stå brud. Hon uppsteg åter till höjden,
stannade vid en gammal mossbevuxen tall, klappade
honom kärligt och sjöng nu i en annan ton, i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
