- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:172

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Morgonen efter en bal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trollspegel! Tidens luft fortfor att vara laddad med
åskor, men det närmaste ovädret tycktes vara
öfverståndet, fienden jublade icke mer, Sveriges mark darrade
icke mer under konungens tron, Finland hade kommit
till besinning och skakat af sig förräderiet såsom en
skymflig lögn, folken fattade mod, partimännen smögo sig
öfver gränsen, Gustaf III:s sol lyste ännu engång före
sin nedgångstimme med nästan samma tjusande glans,
som i hans första ungdoms och lyckas dagar. Endast
historien skref med bortvändt anlete förenings- och
säkerhetsaktens titel i tideböckerna.

Sveriges väpnade arm, som året förut hade sjunkit,
förlamad af inre sendrag, vid första hugget, höjdes nu
åter, läkt och kraftig, att fortsätta striden. Härar och
flottor hade under vintern rustats med brådskande
stridslust, lederna voro fulltaliga, marschorder utfärdade;
ingenstädes fattades nu hvarken mod, lydnad eller endräktig
fosterlandskärlek, men väl tre de viktigaste villkor för
framgången i ett krig: penningar, fältherrar och en djärf,
omfattande plan för det blifvande fälttåget. »I krig –
säger Georg Carl von Döbeln – är ingenting omöjligt,
när man förstår att envisas mot hindren, anförtro sig åt
en lycklig slump och betvinga själfva lyckan.» Man
kunde tillägga: med en Döbeln till anförare. Gustaf III
var utan allt tvifvel ett snille, men icke ett snille i fält.

Den lilla staden Lovisa med sitt drottninganamn stod
vid denna tid såsom förpost närmast riksgränsen vid
Kymmene älf. Här samlades på våren 1789, under
generalmajor Kaulbars’ befäl, den fördelning af svenska armén,
som skulle betäcka kustvägen och i ett gynnsamt ögonblick
framrycka mot Fredrikshamn – en del af Dalregementet,
upplänningar, vermlänningar och Nerikesmän,
jämte finnar af Kymmenegårds kompani och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free