- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:174

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Morgonen efter en bal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

174 VERNAS ROSOR

- Huru befinner sig min nådiga efter gårdagens
segrar? frågade en gladlynt och något korpulent herre i
civil dräkt, dekorerad med det nyhetens behag, som ännu
åtföljde kungliga Vasaorden. - Hoppas förträffligt? Man
är van att se världen för sina fötter.
- Alltid elak, min käre doktor, svarade generalskan.
Det är er rättighet, det hör till ert yrke. Men hvad
vill ni jag skall göra? Jag bär nu med tålamod min
trettonde snufva i Finland. Något måste man offra för
fäderneslandet. Befaller ni kanske en koppning eller en
åderlåtning? Neka icke, att ni är blodtörstigare än en
donsk kosack!
- Jag ber, min nådiga, tala icke om blod; låt kriget
sörja för åderlåtningarna. Vi ha nyss haft en rätt briljant
sådan vid Porrassalmi. Huru fann ers nåd balen i går?
- Å ja, dansen var animerad; det har sitt behag
att dansa på en vulkan. Men, min käre doktor, jag
börjar bli gammal...
- Ni? Det är icke möjligt. Jag har ännu aldrig
hört gracerna åberopa sin ålderdomsbräcklighet som en
merit för att vinna pension i det adliga jungfrustiftet.
- Hvem vet? Äfven Kellgrens tre gracer skola
snart prisa det puder, som döljer för världen deras första
grå hår. Jag betraktade i går ett ungt par - min niéce
Cecile Almsköld och den där älskvärde parvenyn där-
borta, som glömt sin hundrade flamma i går, för att i
dag svära evig trohet åt den hundradeförsta.
- Hvem? Han där, som egnar sin beundran åt fröken
Mandelkrona på taburetten vid fönstret? Fänrik Ros?
- Just han. Löjtnant Ros, om ni tillåter. Jag
smickrar mig att hafva någon liten andel i hans be-
fordran, som han för öfrigt väl förtjenat. Han var en
af de fyra Nylands dragoner, som fäktade så lyckligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free