- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:186

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Huru två riddare redo i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

186 VERNAS ROSOR

för min skull din styfva rygg i chefernes förmak, skaffade
mig in i latinskolan, i kadettskolan och nändes ej röka
tobak på sex är, för att spara ihop till min första uniform.
Och ändock - kan du tro det? - har jag ännu
för tre timmar tillbaka haft mina ärelystna drömmar om
en lysande framtid. Fältmarskalksstafven har ofta tyckts
mig så nära som denna rönn i skogen; en grefvinnas
hjärta har synts mig lättare att eröfra än denna häggblomma,
som jag når med handen. Jag har tyckt mig
rida så frimodig där vår öfverste nu rider i spetsen för
dessa raska leder af Nylands dragoner, och en annan
gång har jag ridit på drömmarnas fåle i spetsen för
staben, där grefve Meijerfelt nu rider. Ja, sedan jag
börjat, som alla andra, svärma i politik, har jag icke ansett
en liten storfurstlig krona, sådan som den finska, hänga
särdeles högre än denna tallkott, som jag kan fånga med
spetsen af min sabel. Nu däremot, Jack (ny gäspning),
synes mig lifvet likna en ljungmosse, och lyckan, den
nyckfulla damen, klingar i mina öron med ljudet af en
veritabel koskälla, än här, än där, än nära, än fjärran,
beständigt svekfull, gäckande, oupphinnelig...
- Det är skada på dig, Göran, att du ej super.
Du skulle ha blifvit en annan Lidner.
- Halt, karl, respekt för poeterne! Kunde jag
också utdricka en trekannors bål i ett andedrag, aldrig
skulle jag kunna skrifva »Spastaras död». Men på blanka
allvaret, Jack, jag börjar ledsna vid lifvet. Märk: chefens
fru bar funnit i mig en hygglig kavaljer för regementsbalerna,
och därför har kunglig majestät behagat göra
mig till löjtnant, medan du, hedersgosse, som tagit gamle
Fritz i kragen när jag ännu red på trähäst - du, som
slitit ondt i kronans tjenst, medan jag dansat, och som
är hundra gånger sadelfastare än jag, fortfar att gå som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free