Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Riddarne komma till ett förtrolladt slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Tyst, intet ord! Hon beder sin morgonbön. O,
så där ville jag kunna bedja... Gud välsigne dig!...
Nu upplyfter hon sina ögon... bönen är slutad... hon
nalkas hitåt...
I samma stund gjorde ynglingen en rörelse likasom
för att fly, men glömde sitt smala fotfäste, förlorade
jämvikten och störtade handlöst ned från balkongen.
Jack såg honom falla och mumlade något om
galna pojkar, som tro sig vara skapade med kattfötter,
tilldess att han såg sin myndling blöda. Göran hade
slagit sig mot en utspringande kant af stenläggningen,
han reste sig med synbar ansträngning, och en fin, röd
strimma vid tinningen undgick ej den gamle vännens
forskande blick.
- Blöder du, gosse? Hvad går åt dig? Svarar
du icke? Element! Du är hvit som en vinterhare. -
Och Jack sprang att söka i sadeln sin fältbindel, hvilken
han bar om armen.
Innan han funnit bindeln, inträffade något som återkallade
färgen på Görans bleka kinder. Genom en dörr
under balkongen framträdde en ung flicka - hvarken
en hushållerska eller en deja, hvarken en ängel eller
en fé - en efter allt utseende dödlig varelse likasom
andra, så snart de icke stå i perspektivet af kärlekens
färgade synglas. Det var ett barn, eller nästan ett barn,
smärt, smidigt, elastiskt, mera sydländskt än nordiskt,
med stora, mörkglänsande ögon och nästan blåsvart hår,
konstlöst kastadt tillbaka, så att den hvita pannan och
tinningarna lämnades fria. Dräkten af ljust muslin röjde
i sin enkelhet något hvari Görans förbländade öga
trodde sig upptäcka en konstvanare hand än en landtlig
sömmerskas, och hela gestalten förekom honom i morgonskimret
så luftigt fin, så gratiöst förnäm, att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
