- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:204

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. I slottet bor en förtrollad prinsessa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom som hörde han rösten och uttalet af ett litet
barn. Han stannade åter i en underbar tvekarn

Barnet, flickan blef utom sig af glädje öfver den
lyckliga effekten af hennes enda, oskyldiga ord. Hon
skyndade till sin byrå och framdrog sina små dyrbar-
heter. Än var det en tafla, än en bok med bilder för
barn; än en botanik med planscher; än en ring med
små diamanter; än en kråsnål i form af en ros. Göran
var för grannlaga för att icke visa sig road, och det
tycktes göra hans unga värdinna lycklig. Men beständigt
återkommo samma tvekande frågor i ynglingens själ:
hör hon mig? förstår hon mig? Talar hon? Är hon
stum? Hon har dock uttalat ett ord...

Nu räckte hon honom en dyrbarhet, som tycktes
vara hennes käraste, ty hon vidrörde den nästan med
andakt. Det var en fin guldked med vidhängande
medaljong, och på denna såg man bilden af ett ungt,
intagande fruntimmer i den dräkt som brukades då för
tjugu år tillbaka. Var det en moders bild? Dessa drag
voro sydländska, mörkögda, strålande af lif, eld och
starka passioner. Fanns där ens en aflägsen likhet med
det milda barn, som räckte honom bilden? Ja, där
fanns en likhet, men af den art, som när man betraktar
samma landskap först genom en ljusröd, sedan genom
en mörkröd glasruta. Konturerna voro desamma, men
hela intrycket olika. Göran betraktade bilden länge och
med synbart intresse.

Detta tillvann honom än mer ägarinnans bifall. Hon
betraktade än bilden, än Göran, fattade åter hans hand
och sade ett ord:

- Mamma.

Således ändock hennes mor. Men huru förklara
dessa sällsamma, enstaka, barnsliga och barnsligt uttalade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free