- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:205

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. I slottet bor en förtrollad prinsessa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ord? Ännu ett försök, tänkte Göran. Kan hon uttala
en brors och en mors namn, sä borde hon också kunna
uttala sitt eget.

Han kysste medaljongen och återlämnade den.

- Säg mig - sade han med ungdomens svärmande
hänförelse och med så uttrycksfulla åtbörder som han
kunde ihågkomma - säg mig, hvad heter då du? Allting
i naturen kan jag nämna vid namn, alla växter,
stenar och djur, blommorna i din trädgård och fåglarna
i din skog. Dig allena kan jag ej nämna ännu - dig,
som är för mig kärare och vackrare än alla dessa. Om
jag kallar dig min första och enda verkliga kärlek, så
är det sant; du är det. Se, jag förvarar din ros, jag
skall gömma den så länge jag lefver. Om jag nu nämner
dig skogarnas ros och ödemarkernas skönaste pärla, så
vet jag att jag sagt rätt, ty du är det, jag känner det
såsom hade jag känt dig i många år. Om jag kallar
dig den finaste, luftigaste bild som någonsin en pensel
frambragt på duken och någonsin en mejsel huggit i
marmorn, så har jag åter sagt ut en del af ditt väsen,
ty sådan är du, jag vet det. Du är för mig så bekant,
som hade vi vuxit ur samma rot, och likväl är du för
mig en gåta, hvars nyckel jag icke finner och hvars
väsen sväfvar för mig i morgonens töcken. Älskade,
ljufva barn, allt detta blir bättre, när jag får veta ditt
namn, ty då har jag ett ord, som fattar hela ditt väsen
i sig. Därför, säg mig ditt namn... förstår du mig?
Ditt namn, ditt eget ljufvaste namn!

Flickan betraktade honom med en stor, glänsande
blick, nickade därpå, till tecken att hon förstått honom,
och svarade:

- Verna.

- Verna! upprepade Göran drömmande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free