- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:208

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Det förtrollade slottets drake återvänder och ansätter riddaren Jack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som brukas vid viktiga tillfällen. Han hade, med sin
snufva af nattdimman icke försummat att lika många
gånger snyta sig på riddarevis – ty det finnes ingenstädes
omtaladt att vandrande riddare begagnat näsduk
– och däremellan hade han kastat trängtande blickar
upp till de oåtkomliga fönster, innanför hvilka han
med skäl borde förvänta en angenäm frukost. Ändtligen
hade han äfven kastat en blick på de uppstigande
svarta molnen och funnit en längre vistelse under bar
himmel mindre inbjudande, hvarför han tog sitt parti,
inledde hästarna i en ria, som befann sig tätt utanför
gårdsmuren, försåg dem med foder och beslöt att
invänta vidare order. Han nedkastade sig på halmen
och var innan kort försjunken i det goda samvetets
fredliga sömn.

De nedriga häxor, hvilka alltid sammansvärja sig
mot vandrande riddares lugna hvila, hade likväl sörjt
för att denna vederkvickelse ej skulle länge förunnas
den trötte nattvandraren. Orediga drömmar, foster af
en fastande mage, gycklade för hans inbillning. Än
tyckte han sig rida genom en sjö af filbunke, hvars
hvita vågor stego honom upp under hakan; men så
snart han öppnade munnen, sjönko dessa läckra vågor
åter tillbaka. Än hade han framför sig ett ofanteligt
grötfat, hvars gula smöröga lyste som en sol på firmamentet;
men i hela den vida skapelsen var det icke
möjligt att finna en enda sked. Än grep han efter en
glänsande ost, som dinglade för hans ögon lik en fullmåne
på osynliga trådar; men då förvandlades osten till
en afskyvärd häxfysionomi, som med sina hvassa tänder
nafsade efter hans hand, och två grofva bandhundstassar
grepo honom i kragen, hotande att göra ett sorgligt slut
på hans ridderliga äfventyr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free