- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:211

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Det förtrollade slottets drake återvänder och ansätter riddaren Jack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amazonen därute, stolt ötver sin seger, blef honom
icke svaret skyldig.

– Bulta du, rackare! ropade hon. Länsman bor
icke långt härifrån. Hvad säger du om en stadig black
och ett ärligt järnhalsband? Du tänkte göra ett godt kap,
medan allt folk var borta på bröllop i byn. En sådan
illmarig bof! Ja du, vi hade varit långt för detta tillbaka,
om vi rott öfver sjön, men vi vågade icke för ovädret.
Till all lycka visste bröllopsfolket berätta om eder,
röfvarepack, som deserterat från Lovisa. Man känner
edra fukter... stjäla hästar och plundra skogstorp. Det
är ni, som stulit Pirtti Pekkas bruna vallack... ni, som
slaktat Halkola Anttis svarta tacka... ni, som mjölkat
Tammela Lisus ko i hagen. De där hästarna ha ni också
stulit. Hvad sa’ jag, när jag såg gräset nedtrampadt vid
muren? In ha de ej kunnat komma, sa’ jag, och flickungen
sofver. De måste ha gömt sig någonstädes utanför
muren. Låt oss söka i rian, sa’ jag. Men – och
här tog Rebeckas ordflöde en vändning som än mindre
behagade Jack – hvar är den andre ryttaren? Bekänn,
kanalje, hvar är kamraten?

– Skrik lagom, gamla trollpacka! ropade Jack inifrån,
i ett svagt hopp att leda gårdens polis på villospår.
– Hvar hade ni edra ögon, när ni ej såg min
kamrat, som sofver bredvid mig på halmen?

– Si, det ljuger den skälmen, så lång han är,
svarade plågoanden. En gammal katt lurar man icke
med trådnystan. Han tänker få hjälp af den andre
landsstrykaren... Ramström, ni gamla pärtsticka, jag
säger er, om ni ej lämnar bläsen, slå de ihjäl oss. Tag
ni såstången, Mårten tar bössan, Rika yxan och jag
pisken. Jag lofvar, att här skall blifva ett vargskall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free