- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:213

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullkomliga beroende af andras omsorger – då rann det
honom tungt i hågen, att ödets eller människors grymma
ironi hade lagt i hennes namn den dubbla och tvetungade
betydelsen af ett vårens barn och en hemfödd, vid
hemmet för alltid bunden slafvinna.

Kanske ökade denna tanke hans stigande hänförelse.
Han glömde sin förra tvekan och tilltalade flickan såsom
man annars i lifvet talar förtroliga ord till ett länge bekant
och älskadt väsende, hvilket har ett öra för orden
och ett svar på läpparna.

– Verna! upprepade han. Huru detta namn kan
vara på engång så gladt och så sorgset! Jag känner
att det utsäger ditt väsendes rätta grund, fastän dess
betydelse ännu är så gåtlik för mig. Verna... nu när
jag vet ditt namn, kan jag säga dig, att jag älskat dig
från första stunden jag såg dig, ja långt förut, ty det
är dig, som jag länge sökt och aldrig funnit. Jag visste
ju att jag engång skulle finna dig, men jag kände dig
icke, jag sökte dig i hvarje ung och förtjusande flickas
hamn, jag trodde väl hundrade gånger att jag funnit
dig, men jag kände mig alltid sviken. Ack, det fanns
ingen, ingen sådan som du; ingen som kunde uppfylla
hela min själ, ingen som bar en sådan doft af oskuld
på själens osynliga vingar – alla, alla voro de väsen
af jordens stoft, flyktiga drömmar, som dunstade bort,
när jag ville fatta och älska dem. Du allena är sådan
jag alltid tänkt mig det bästa och renaste i detta lif,
och nu har jag funnit dig, nu skall ingen mera slita dig
bort från mig, nu äger jag dig, du min ljufvaste dröm,
nu måste du vara min och min för alltid!

Vid dessa ord föll en svart skugga af åskmolnen in
genom fönsterna och rummet förmörkades, men Göran
märkte det icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free