Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonkast, det var Verna våren, Verna hoppet, som i
höjden af sin sällhet tömde hela sin själs skönhet i
en enda solblick. Hon åter, som böjde sitt hufvud och
korsade sina armar öfver bröstet med en nästan österländsk
undergifvenhet, det var Verna slafvinnan, Verna
fången, Verna sorgen, som i djupet af sin olycka ödmjuk
och försakande nedslog sina ögon inför den frie och
stolte ynglingen, hvars ära och lycka hon ansåg sig för
ringa att dela. Hvilken underbar motsats i ett enda försvinnande
ögonblick mellan sol och blixt!
Detta intryck grep Göran så mäktigt, att han förstummades.
Tyst och glömsk af den känsla, som nyss
förut låtit honom känna sig ovärdig att ens vidröra
den älskades hand, förde han nu denna hand till sina
brännande läppar, men i nästa ögonblick lät han den
falla. Den förra känslan återvände och genomilade
honom, såsom hade han förbrutit sig mot en varelse
från en högre värld. Huru vågade han, den fallne
och syndbefläckade, lyfta sina ögon till oskuldens majestät?
Hvarför äro dock sällhet och skönhet på jorden blott
en vingad sekund? Innan Görans känslor ännu funno
ord, skakades huset af ett väldigt åskslag, rummet svartnade,
blixt efter blixt klöf himmelens hvalf, en stormby
nedbröt häckar och gärden, störtregnet föll öfver tak
och trädgård med ett smattrande ljud. Båda de unga
skrämdes ur sina rosiga drömmar. De gingo till fönstret.
Dalen, höjderna, skogen, rosengården, hela den nyss så
glänsande och fridfulla utsikten öfver det lugna nordiska
sommarlandskapet, allt var med ens förvandladt till en
vildskön, dyster tafla af mörker och eld. Björkarnas
gröna lockar flögo för vinden som furiers hår; den högsta
furan på kullen låg från toppen till roten klufven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
