Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet, medan Göran afbidande drog sig åt sidan bakom
en skärm vid eldstaden.
Rebecka inträdde och stannade vid tröskeln. Ett
par stora glasögon, hopknipna öfver näsan, tycktes som
glimmande drakblickar speja kring rummet. Sand låg vid
tröskeln; hvem hade inträdt med sandiga fötter? Ett
veck var synligt på golfmattan; hvaraf kom vecket?
Cittran var nedtagen; hvem hade spelat på cittran?
Göran stod skymd och följde, ännu med ett löje på
läpparna, amazonens rörelser. Hon såg ut att vara något
öfver sextio år och hade nu påtagit en brun kjol och
lifstycke med en röd bindmössa öfver det gråsprängda
håret. Ett teckenspråk begyntes och fördes snabbt med
öfvade händer. Lyckligtvis syntes denna drake begåfvad
med en talför tunga, som kände behof att vara i verk-
samhet och tid efter annan tolkade teckenspråket.
– Jaså. Tidigt uppstigen... varit i trädgården...
skrämd af ovädret... Hvad lipar hon, barnstackare? ...
Var inte rädd för åskan, din toka; det finns värre än så
... Frukta Gud och bevara ett godt samvete, det är bättre
än lipa för luftens blixtar... Så?... Du har ej sett någon
röfvare... vet ej af någon tjuf... och likväl är gården
full af rymmare... Jag önskar kapten varit hemma; nu
hade han fått skjuta sitt lystmäte på annat än måladt
lärft... Hvad för något? Har du ändock sett en karl?
... En karl, säger du?... Är han här?... Här?
Det fruktade ögonblicket var kommet. Den uppbragta
kvinnan sprutade eld. Hon fattade Verna hårdt i armen.
– Bra! Bra! skrek hon. Försök att tämja lokattens
ungar! Stäng in dem! Svält ut dem! Hugg af deras
klor och ryck bort deras tänder – de skola ändock bita
dig, när de en dag blifvit vuxna. Har jag ej alltid sagt
det? Äpplet faller ej långt från trädet. Din mor var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
