Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hvad behöfver jag säga dig hvad din mor var? Du
värdiga dotter till den trolösaste af kvinnor, lef som hon
lefde, blif hvad hon blef, och dö som hon dog! Men
skyll icke mig! Jag har gjort hvad jag kunnat; nu kan
jag ej mer. Det är förbi med dig... femton års möda
... allt förbi!
Och vid dessa ord släppte den rasande kvinnan
flickans arm... Göran tog ett steg framåt för att afböja
en personlig misshandling, men han bedrog sig. Furien
hade bytt gestalt, hon kastade sig ned på soffan, dolde
ansiktet i sina händer och snyftade högt.
Ynglingen hade icke varit en likgiltig åhörare af den
monolog, som så snart skulle jaga löjet bort från hans
läppar. Redan tio gånger hade han velat afbryta den
unga flickans plågsamma förhör; men han väntade till
sista ögonblicket en list och förgicks af nyfikenhet att
förnimma en nyckel till gåtan. Listen uteblef, sanningen
uttalades och hade en oväntad påföljd. Göran kände
något liknande den känsla, som en vandrare erfar när
han midti en förtjusande trädgård plötsligt ser i mullen
framför sig den lilla runda armen utaf ett mördadt barn.
Han betraktade flickan. Verna slafvinnan stod för
hans ögon. Icke ett ljud, icke en rörelse, icke en tår,
men en dödande fruktan afspeglade sig i hennes drag.
Furiens snyftande botöfning blef icke lång. Innan
ynglingen hann förekomma det, hade hon hastigt rest sig,
uppläst dörren till det stängda rummet mot trädgårdssidan,
skjutit Verna framför sig in i detta rum och åter tilläst
dess dörr. Men nu trädde Göran fram med blossande vrede.
– Hvad vågar ni göra, gamla trollpacka? utropade
han. Blygs ni icke att förolämpa och misshandla ett
oskyldigt barn, hvars enda brott är att hon gifvit förvillade
resande ett skydd mot ovädret?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
