- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:220

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Riddaren Sankt Görans strid med draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Visst väntade unge herr Göran denna gång svar på
tal, men åter bedrog han sig. Denna rasande och snyftande
drake, som nyss syntes i stånd att utan vidare
gripa en dragon i kragen och verkligen gjort det en half
timme förut, stod nu orörlig och svarslös, betraktande
honom med en blick så lång och bestört, att hon snarare
liknade en människa hvars förstånd står stilla vid anblicken
af ett spöke på ljusa dagen.

– Det fägnar mig – återtog Göran i något lugnare
ton – att ni tycks blygas för ert beteende. Till tack
skall jag säga er, att jag är hvarken en röfvare eller en
tjuf, utan bär en så ärlig klinga som någon annan bra
karl i kunglig majestäts och kronans tjenst. Men hvad
är det för en arrest, där ni understår er att instänga er
fröken? Vet ni väl, madam Ragata eller Barbara, hvad
ni må heta, att jag alldeles icke ämnar tillåta en piga
att vara oförskämd mot sitt husbondefolk, och med eller
utan er tillåtelse ämnar jag göra slut på er näsvishet.

Vid dessa ord hade Göran ryckt nyckeln ur Rebeckas
hand och uppläst dörren till sidorummet, utan att
den nyss så myndiga fångvakterskan gjort minsta försök
att hindra det. Hvilken syn! När dagen föll in genom
den öppnade dörren, såg Göran ett litet rum, svartklädt
från golf till tak, med dess enda fönster så omsorgsfullt
betäckt af tillskjutna luckor på insidan, att icke en enda
ljusstråle förmådde bana sig väg därigenom. Rummets
enda möbel var ett litet bord under fönstret, och på
detta bord stod en vattenkruka. En usel gammal halmkärfve
låg utbredd på golfvet; Verna hade kastat sig ned
på halmen med ansiktet mot golfvet.

– Hvad skall detta betyda? utropade ynglingen
häftigt. Hvilken afgrundsande bar uppfunnit denna tortyr?
Det är ju icke ett fängelse, det är en graf. Kom, Verna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free