Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jätten återvänder och medför en trollkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jack hade funnit en motståndare af ovanlig styrka och
skicklighet, så mycket farligare emedan hans kallblodighet
gaf honom en afgjord fördel öfver riddarens blinda raseri.
Striden blef het, men icke långvarig. Efter några häftiga
utfall låg Jacks sabel, slagen ur handen, långt i det våta
gräset; jätten höjde sin förfärliga huggvärja utan förbarmande
och...
Men hvem har väl någonsin läst i berättelser om
jättar och förtrollade slott, att en ärlig riddare blifvit så
skändligt afdagatagen, utan att någon välgörande fé i
rätta stunden lagt sitt trollspö emellan honom och hans
vissa fördärf? Vi skulle fela mot all romantisk anständighet,
om vi tilläte någonting så oerhördt verkligen ske,
och därför må ingen anse det osannolikt eller besynnerligt,
att äfven nu en för tillfället passande god genius
infann sig, för att i det afgörande ögonblicket åtaga sig
rollen af en räddande ängel.
Denne förträfflige genius, som icke kunde vara
någon annan än den i sådana berättelser oundviklige
trollkarlen, lät höra, icke en fés klingande glasharmonika,
utan en dödlig manspersons något skorrande stämma, som
från den nära porten tillropade jätten:
– Nej, håll, herr kapten, var ej galen! Det är ju
det gamla tjurhufvudet Peura, eller Petronius, hvad han
må kalla sig, vid kunglig majestäts nyländska dragoner.
Känner honom på mina fem... Kova pää, herr kapten,
en träskalle utan allt tvifvel, men en ärligare simpa har
aldrig simmat emellan Lovisa och Hogland. Se så, var
förnuftig, stick in pliten och bjud oss, med er tillåtelse,
hellre på en genever i morgonkylan! En sådan nattridt,
min bäste kapten, kan vara god nog för pojkar, men
icke för den som är van att kunglig majestät och kollegium
medicum bestå honom tre hästars skjuts med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
