- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:236

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Riddaren Sankt Görans strid med jätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptåg. Dessutom har kapten ridit natten igenom i
regnet. Kapten får hålla sig stilla i minst tre dagar.

Med dessa ord ledde hon den nyss så fruktansvärde
mannen utan motstånd till trappan som förde till
nedra våningen. Hans öfverretade nerver hade hastigt
åter förslappats, hans långa och magra gestalt hade
sjunkit tillsamman, han lät sig ledas som en stapplande
sjukling, i det han beständigt upprepade med
klagande röst:

– Besynnerligt! Jag tyckte mig se honom här...

Doktorn hade under tiden lyckats återkalla Verna
till sans. Hennes skygga blickar sökte Göran och frågade
hans öde med vältalig tystnad. Den godsinte
doktorn tecknade, att ynglingen flytt genom trädgården.

– Stackars barn! mumlade han vid sig själf. -
Att ha en galen far... ja, det är intet tvifvel, att ju
karlen lider af monomania i en högst utvecklad potens
... och att själf vara döfstum... hm... stackars
barn!

Ekströmer var en af dessa människovänlige gamle
läkare, som alltid gå med karameller i västfickan, för
att trösta gråtande barn och tillvinna sig deras vänskap,
när den hårda nödvändigheten fordrar att rycka ut en
mjölktand eller gifva in bäska droppar. I sin välmening
räckte han Verna en af dessa oskyldiga mutor. Hon
mottog den såsom ett barn, men pekade mot trädgården
och uttalade det förra enda, obeskrifliga ordet:

Bror!

Om stenen talat vid hans fot, om granen sjungit
vid hans sida, om hela vetenskapens system ramlat ned
öfver hans hufvud, hade doktor Ekströmer ej blifvit
mera förvånad.

– Bror? upprepade han. Hvaba? Hur var det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free