- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:254

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. I Salmela gård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minst två mil att rida till Artsjö. De lyckades finna en
vallflicka, som vaktade gårdens kor, och fingo af henne
an anvisning på närmaste väg som ledde till deras bestämmelseort.
Så obekanta dessa skogstrakter voro åt
Elimäsidan, så välbekant var för Göran det vänliga Artsjö.
Det var hit hans vän Jack hade fört honom i hans
tidiga barndom under beskydd af Jacks morbroder, den
högt ansedde förre riksdagsmannen, häradsdomaren Thomas
Salmela. Här på den bergiga, af svederna härjade stranden
af Vilikka sjö eller på kyrkbacken vid det blånande
Pyhäjärvi – den heliga sjön, som har så många namnfränder
i Finland – här hade Göran från fyra till tio
års ålder byggt sina kvarnar i bäckarna och ridit barbacka
på ungfålarna till beteshagen; här hade han skalat
rofvor, nedkastat rönnbärsklasar, plockat tallbarr ur sina
bara fotsulor och ansett en liten grof skjorta vara det
enda plagg en rätt friherre behöfde om sommaren, intill
dess att han sändes till Borgå skola, där friherren ikläddes
byxor och skor. Ännu från latinskolan hade han under
ferierna vandrat i sin vadmalsjacka den bekanta vägen
till Artsjö, men i kadettskolan upptogos dessa fritider af
rekognoscering och vapenöfningar. Göran växte från sina
bondaktiga vanor, blef en gentleman, officer och salongshjälte,
hade ej sedan sju år återsett sitt tarfliga barndomshem
och blygdes måhända i adelsjunkrarnes sällskap att
tala därom. Nu skulle tjensten åter föra honom dit,
han hade själf utbedt sig order därtill, och detta skulle
ha gjort hans hjärta heder, om icke en bitanke på leksystrarnas,
Iltas och Helkas förundran blandat en dosis
fåfänga i den gamla vänskapen.

Ända till den punkt, där den smala skogsstigen mynnade
ut i stora landsvägen vid Artjärvi by, hade Vernas
smärta barngestalt oupphörligt beledsagat Göran, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free