Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kaipiais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortsopade en framryckande pluton af det fientliga infanteriet.
– Det går! ropade Göran åter vid chefens sida.
– Fienden retirerar!
– Herre – svarade chefen, rörd af den unge krigarens
mod – ni vore karl till att ensam storma fiendens
skansar. Men ni skall också snart vara ensam.
Helsingarne på vänstra flygeln hålla ej längre ut, och
Friesendorff hörs icke af. Rid dit ned, och gif order att
retirera!
– Ingen reträtt, ers excellens! utropade adjutanten
i en gladlynt ton, som betog hans ord det förmätna i
insubordinationen. – Här finnas ännu tjugu dragoner
af betäckningen till disposition; gif mig dem, och jag
ansvarar för helsingarne.
– Tag dem! svarade chefen med blandade känslor
af hopp, förtviflan, beundran och vrede.
Han riskerade förlusten af sitt artilleri, om fienden
oförmodadt bröt fram på landsvägen, men ännu i sista
minuten väntade han den olycksalige Friesendorff och
omfattade begärligt hvarje utsikt att uppehålla striden
till förstärkningens ankomst.
Göran gaf sin häst sporrarna; det sårade djuret
segnade till marken under sin börda. En lös dragonhäst,
hvars ryttare stupat, flöjade skygg vid sidan af vägen.
Han fångades, Göran var ånyo i sadeln och red i spetsen
för sina nya tjugu dragoner in i ljungen på norra sidan
af åsen.
Kaulbars, numera endast omgifven af sina betjenter
och en fåtalig stab, såg ynglingen försvinna i krutröken
och mumlade vid sig själf:
– Min hustru hade rätt. Pojken duger till annat
än att anföra gavotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
