Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Lille Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18. Lille Georg.
Hvad nu flickan angår – utlät sig den lärde doktorn
följande morgon i ett förtroligt meddelande med
Rebecka – är jag nöjd med behandlingen. Jag gratulerar
er, min bästa madam. Näst edra kycklingar har
ni aldrig lyckats så väl i att uppfostra embryoner till
folk. Hon hör och skall höra, det är påtagligt, och taleförmågan
infinner sig genom öfning. Ni förstår, att en
tunga som tigit i femton år icke kan i flygande rappet
berömma sig af en så afundsvärd rörlighet som er egen.
Men det går framåt, jag har låtit henne stafva för mig
en vers af Kellgren. Ännu fem eller sex veckor framåt
måste öronen aktas för blåst och skarpa, skrällande ljud;
sedan kan ni profva henne med att låta henne åhöra en
träta mellan er och Ramström, och står hon ut därmed,
kan ni tryggt låta affyra en kanon utanför trädgårdsmuren.
Förutsatt nämligen, att er högst respektable och
konfyse husbonde icke tager sig det orådet för att återvända
till Nattsjö. Har ni hört något af honom?
– Han har skrifvit till Ramström och befallt honom
föra Verna till Petersburg, när hon blir frisk.
– Har han det? Hm... kanske vi vänta litet med
resan. Lyckligtvis ha vi krig, och det gör mig ondt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
