Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. I Aachens rosengård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20. I Aachens rosengård.
Det är oss icke tillåtet att vidare följa konung Gustaf III
på krigets växlande irrfärder under året 1790
– icke till de stridande härarnas fortsatta försök att
störta hvarandra i Kymmene älf – icke till oförsiktigheten
och hjältebragden i Viborgs vik – icke till det
andra sjöslaget vid Svensksund, som blef en seger för
svenska flottan – icke ens till freden i Värälä, som
afslöt kämpaleken utan vinst eller förlust af land, men
med en glans af vapenära, som läkte många sår och
öfverskylde många felsteg. Den jättelika ryska örnen
hade ej utan oväntad ansträngning skakat ifrån sig det
afmagrade svenska lejonet, som än en gång vågat antasta
dess byte. Lejonet befann sig något hårluggadt och med
värkande ramar, men med glad förvåning märkande att
det ännu kunde segra. Båda de stridande fingo ledighet
att rikta sina blickar mot en vida större och mera skrämmande
vådeld, som uppflammade i sydväst och hotade
att med sina lågor omslingra hela Europa. Den okynnige
pojken Frankrike, hvilken suveränerne härtills hoppats
kunna afbasa med en väl afpassad stut, började bete sig
såsom en vuxen man, med anspråk på att icke blott
ställa om sitt eget hus, utan äfven rensopa andras. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
