Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. I Aachens rosengård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, hvarför icke? var det skämtsamma svaret.
– Det gifves två utvägar. Antingen flytta vi Nattsjö
hit, eller flytta vi denna trädgård till Nattsjö. Men låt
oss alltid bo här i Juli månad.
– Är här snö om vintern?
– Jag förmodar det, men icke så som hos oss.
– Lika godt, jag ville bo här i alla årstider, för
att beständigt veta mig vara rik. Kan <I>du</I> höra rosornas
doft, Göran?
– <I>Höra</I> doften? Nej, det kan blott du.
– Jag kan det icke mer, som jag kunde det förr.
Men gif akt: hör du verkligen icke en sakta musik?
– Jo, jag inandas en stark vällukt. Svaga personer
kunde få ondt i hufvudet.
– Nej, icke så. Jag vet ej om det är sång eller
tal, men jag hör det tydligt. Hvarför skrattar du åt mig,
när jag säger att rosorna tala?
– Därför att du är det älskvärdaste lilla barn
som ännu sett nitton somrars rosor blomma. Du afundsvärda,
som ännu kan »<I>se</I> Guds <I>röst</I> gångande i lustgården».
– Tror du ej att jag ofta tänkt därpå? Det som
du kallar se, höra, lukta och smaka, det <I>känner</I> jag
allt, som vore det ett. Jag känner behag eller obehag
af mycket som jag ej kan fatta med något sinne. Jag
känner vänskap för några, motvilja för andra, och jag
vet icke hvarför. Jag skulle känna din närvaro äfven
om jag saknade alla yttre sinnen. Hvarför skall du
skratta åt mig?
– Nej, förlåt! Du är ett barn i hjärtat, ej i förståndet.
Du har tänkt mycket och lärt mycket under
det är du bott i Elimä prästgård och läst tillsamman
med Helka Sundhagen. Du fortfar att tänka och lära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
