- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:352

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. I Aachens rosengård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– om han säger till denna älskvärda och olyckliga fånge:
var fri, träd ut i världen, njut lif, ungdom och glädje
med samma rätt som vi andra dödliga! – är det icke
han, som brutit förtrollningen, befriat fången och vunnit
den dyrbara pant, hvilken två oskicklige medtäflare förgäfves
eftersträfvat?

En tystnad uppstod, under hvilken det spotska löjet
försvann från fröken Ceciles läppar och generalskan
dolde sin förlägenhet bakom den aldrig svikande solfjädern.
Hon betraktade Verna, betraktade Göran Ros,
förstod sitt nya nederlag och var nog högsint att finna
sig däri som en fulländad världsdam.

– Löjtnanten talar i gåtor – sade hon, vänd till
sin följeslagarinna – han skall en annan gång förklara
sig tydligare. Se där, min bästa friherrinna, ett föredöme
för oss. Hvarför skulle fältherrar och läkare ensamme
ha fått det lyckliga företrädet att befria oskyldiga fångar?
Kunna vi icke alla godtgöra en orättvisa eller trösta en
olycklig? I lyckans dagar var jag ofta otillfredsställd
med mig själf, jag fann det icke nog att tillbringa tre
fjärdedelar af min tillvaro i ändamål att under den återstående
fjärdedelen kunna lysa vid en hofcirkel eller en
bal. Nu har jag en man som behöfver mig, jag har inrättat
en liten skola i Linköping, jag gläder mig att se
elevernes framsteg, jag har något att lefva för, jag är
lyckligare nu, än i medgångens dagar... Men det blir
tid att uppsöka vår enkla badfrukost. Farväl, min fröken,
farväl, löjtnant Ros! Om en moderlig väns aktning och
eviga erkänsla kunna bereda er någon tillfredsställelse,
så... glöm icke bort mig! I mina hågkomster, de glada
såväl som de sorgsna, skall ni alltid förblifva min tappre
och trogne riddare Sankt Göran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free