Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Satinis låda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kontant förmögenhet, uppgående, som du vet, till
bortåt sextiotusen riksdaler. Mitt råd är, att hon säljer
Nattsjö till Salmela, som skickar hit en af sina söner
att odla upp ödemarken. Här är något att göra, säger
Salmela. Jordmånen är en af de bästa i landet; folk,
och icke galna kaptener, skall här skapa en lustgård.
Får Nattsjö engång vägar och plogar, skall man få se
något annat än en pension för kycklingar.
– Ser ni, doktor! Sade jag icke, att ni ställer er
så menlös och gör likväl allt för oss?
– Jag? Och du tror det, min gosse? Nåväl,
jag är läkare, jag har sett hvad vår klokhet förmår.
Vi tycka oss tillställa allt så visligen efter konstens
regler, att patienten borde vara rent af befängd, om han
ej toge sig för att bli kry som ett vinterny. Men se,
just då händer, att subjektet kreverar midt i händerna
på oss. En annan gång säga vi: där är intet att göra,
tag mått till kistan! Och hvad tycks? Då är patienten
nog oförskämd att komma till lifs. Nå, det där borde
jag, enligt sundt förnuft och till konstens ära, förklara
för idel slump. Men jag kan icke hjälpa, att jag ju
upptäcker i vårt brädspel om lifvet en klokare mästares
hand, än vår. Så är det med allt, med Nattsjö och hela
kodiljen. Hvem bad dig hitta ett namn på gatan? ...
Men hvar är kvinnfolket? Jaså, de vänta på audiens.
Kalla hit Ramström med!
Verna, Rebecka och Ramström inträdde.
– Hör nu, Ramström - -började doktorn, i det han
betänksamt knackade dosan mot bordet – hvad var det
för en pojke ni lämnade ensam på gatan i Helsingfors för
vidpass tjugu år sedan? Ut med sanningen, gamle syndare!
– Det skedde på kaptens befallning, svarade Ramström
dröjande. Lille Georg var det, hans egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
