- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:366

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Sista kapitlet om Vernas rosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitta raka i sadeln med enkom uppskörtade stigbyglar, så
att pysarnes tåspetsar kunde uppnå ett fäste. Men att
flytta till Göran, som denne föreslog, därtill kunde Jacks
ärliga tjurskalle icke förmå sig. Doktor Ekströmer var ju
Görans daglige gäst, och att än en gång höra sig kallas
Pimpelonius, för att ej säga någonting värre, det öfversteg
gränserna för ett mänskligt tålamod. Hellre afsade
sig Jack Peura hela den latinska fåfängan och förblef
en oslipad bonde med löjtnants rang, heder och värdighet.

Doktor Ekströmer stod icke fullt lika högt i gunst
hos förmyndarregeringen och Gustaf IV Adolf, som hos
den aflidne konungen. Åtminstone vankades ingen ny
gulddosa, men väl professorstiteln, guldmedalj för nit och
slutligen Carl XIII:s orden, då ju doktorn uppnått en
hög grad som frimurare. Han tjenstgjorde som öfverfältläkare
ännu vid början af 1808 års krig, men att
marschera med flygande lasaretter femtio mil, det blef den
gamle bekvämlige mannen till slut för starkt; han sökte
transport och flyttade till Stockholm undan krigets vedermödor.
Där lefde han ännu tio år, en gladlynt och
språksam gammal ungkarl, alltid med fickorna lika fulla
af karameller som språklådan uppfylld med klassisk latin.

Sin unge vän Göran fick han tillfälle att ofta besöka,
medan denne bodde i Åbo. Det gällde då medicinska
råd af en säregen beskaffenhet. Göran Ros hade med
ungdomens hänförelse trott sig finna detta lefnadsmål,
som han så länge förgäfves sökt och som hägrat för
honom alltsedan en minnesvärd junimorgon år 1789 i
Nattsjö gård. Han hade under sin resa i Tyskland besökt
den berömda anstalt, hvilken Samuel Heinicke grundlagt
i Leipzig för döfstummas undervisning. Att återgifva
dessa olyckliga åt den Gud de ej kände och den mänsklighet,
från hvilken de voro utstötta, detta syntes den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free